Hoppa till innehåll

Brasiliansk jiu-jitsu

Brasiliansk jiu-jitsu (BJJ) är en grapplingkonst som kretsar kring kamp på marken: du kontrollerar din partner med positioner och avslutar med submissions – strypningar och ledlås – helt utan slag. Den växte fram i Brasilien under 1900-talet ur judo och japansk jiu-jitsu, och familjen Gracie hör till dess mest kända lärare. Man tränar i par, antingen i en dräkt som kallas gi eller utan (no-gi).

  • Teknik och hävstänger före styrka: en mindre person kan lära sig att kontrollera en större.
  • Styrka, uthållighet och rörlighet i hela kroppen, särskilt i bålen och greppet.
  • Problemlösning under press – många kallar det schack på mattan.
  • Realistiskt självförsvar: du kan ta i för fullt, eftersom ett grepp släpps i samma stund som din partner tappar.
  • Självförtroende och en sammansvetsad grupp, eftersom du tränar med samma människor vecka efter vecka.
  • En gi: en kraftig jacka, byxor och ett bälte. Många akademier lånar ut en till första passet. För no-gi: en rash guard (en tajt träningströja) och shorts utan fickor och dragkedjor.
  • Tandskydd; öronskydd är frivilliga och skyddar öronen mot skador.
  • Sandaler eller flipflops för när du går av mattan – skor kommer aldrig upp på den.
  • Hygienen är viktig: ren gi varje pass, kortklippta naglar och ingen träning med en hudinfektion.
  • Mattor finns på akademin.
  • 60–90 minuter. Uppvärmning med rörelseövningar – shrimp, brygga, fallteknik – och sedan dagens teknik, som tränaren visar.
  • Ni drillar den i par och turas om, och tränar den sedan i positionssparring från ett bestämt läge, till exempel guard eller mount.
  • Rullning: fri sparring i ronder på ungefär fem–sex minuter. När ett grepp börjar göra ont eller en strypning drar åt klappar du på din partner eller mattan – du ”tappar” – och hen släpper direkt.
  • Grundidéerna är positionerna – guard, mount, side control, ryggen – samt utbrytningar, svep och submissions.
  • Nybörjare sparrar oftast lätt, eller bara från bestämda lägen, tills de vet hur man tappar och rör sig säkert.
  • Vuxnas bälten går från vitt via blått, lila och brunt till svart, med streck på bältet däremellan; barn har egna färgade bälten. Tränaren bestämmer om graderingar, och varje bälte tar oftast flera år.
  • Vuxna i alla storlekar och kroppstyper: tekniken betyder mer än styrkan.
  • Den som vill ha en kampsport utan slag och sparkar.
  • Barn och tonåringar: barnpassen lär ut kontroll och självförtroende utan slag.
  • Alla som är intresserade av självförsvar eller MMA, där markkampen är avgörande. För versionen utan gi, se Grappling.
  • Det passar sämre för den som har problem med nacke, rygg, knän eller axlar, eftersom lås och strypningar belastar lederna och nacken – fråga en läkare, berätta för tränaren och tappa i god tid.